Man kan skriva långa artiklar om namnen på alla de gallerier och museer som ingår i Vatikanmuseerna. Att namnge konstnärerna och deras verk skulle ta ytterligare flera. Alla beskrivningar fyller tjocka böcker; sådana som trängs Vatikanbiblioteket.

Det hela växte från ganska enkla förhållanden. År 1506 förvärvade påven Julius II den grekiska skulpturgruppen Laokoon, som skildrar en far och söner i kamp mot en väldig orm. Idag har museerna tiotals olika gallerier och tusentals konstverk.

Det Etruskiska museet grundades 1837 och är med andra ord ett senare tillägg. Här finns antika verk som grävdes fram i södra Etrurien och andra platser. Det finns i närheten av mosaiker och antika sarkofager som tillverkades vid tiden för Romarrikets glansperiod, och som finns i Egyptiska museet.

Det finns ett speciellt gobelängmuseum med en samling konsttapeter från 14–1600-talet. Det öppnades år 1814. Dessa extraordinära vävnader skulle tas emot med öppen famn i vart och ett av de stora museerna i världen.

I närheten ligger Kartgalleriet uppkallat efter sina målade väggar. Fyrtio olika paneler ägnas olika regioner runt om i världen. Det utgör en samling lika praktisk som vacker. Långt innan Global Positioning System och annan modern teknik fanns, var dessa kartor det främsta sättet att lokalisera och spåra Vatikanens avlägsna inflytandesfärer.

Bland höjdpunkterna i Vatikanmuseerna är Rafaels rum. En serie med fyra anslutande rum byggda mellan 1447 och 1455 med många av renässansmästarens verk. Men det döptes inte på grund av Rafales tavlor utan för hans väggdekorativa arbeten som fullföljdes under mer än en tioårsperiod.

Ett enkelt namn: Vatikanens bildgalleri. Men här finns verk av många mästare, däribland Giotto, Perugino, van Dyck och Poussin.

Besökare kan bli besvikna om de besöker det Gregorianska Profana Museet och väntar sig lättklädda bilder. Profant betyder här endast icke-heliga bildteman. Det öppnades så sent som 1970, och visar romerska skulpturer från republikansk och imperie-perioderna, sarkofager och mycket annat.

Vagnpaviljongen öppnades ännu senare, 1973. Här finns de vagnar som använts och fortfarande används för att transportera påvar och andra tjänstemän i kyrkan. Huvudföremålen kompletteras med fotografier av processioner, seldon, dokument och andra liknande föremål.

Naturligtvis är mittpunkten i Vatikanmuseerna otvivelaktigt det världsberömda Sixtinska Kapellet och i synnerhet dess 300 kvadratmeter takmålningar av Michelangelo. Kapellet har många verk, inte minst då mästarens Yttersta Domen avslutad tjugo år efter taket.

Men taket tilldrar sig mesta uppmärksamheten. Nio paneler visar bibliska scener (Gamla Testamentet): Sibyllan, Noak, slumpmässiga manliga nakna figurer och Jehova, som vidrör Adam med ett finger. Goethe sa det bäst när han sade:

”Utan att ha sett Sixtinska kapellet kan man inte bilda nämnvärd uppfattning om vad en människa kan uppnå.”

Detsamma kan sägas om många av mästarna i Vatikanens museer.