Sixtinska kapellet är uppkallat efter dess beställare påven Sixtus IV. Men kapellet evig berömmelse genom påven Julius II. Det var han som 1508 beställde de fresker på sammanlagd yta av 300 kvadratmeter, som Michelangelo målade.

Men före själva kapellet väntar många punkter för besökaren till Rom och Vatikanstaten, som Sixtinska tillhör. Kapellet gränsar till Vatikanmuseet, i sig värt en dag eller två. Peterskyrkan är en annan granne till Michelangelos mästerverk, där han utförde sin skulptur Pieta – för att inte nämna basilikans väldiga kupol.

Kapellet i sig är relativt litet, bara 41 gånger 13 meter. Men inom dessa väggar finns konst som får de stora konstmuseerna i världen att slita hår av begär. Inte minst då ett stort och kostsamt restaureringsprojekt kunde genomföras från 1979 till 1999.

Många kända namn finns representerade och många andra borde vara bättre kända. Flera verk av Botticelli finns, inklusive Moses liv från 1482 och Koras bestraffning. Parallellt finns Perugino, Ghirlandaio och Rosselli, berömda konstnärer från olika perioder.

Naturligtvis är den främsta attraktionen – med all rätt – det Sixtinska taket. Taket var först dekorerat med enkla målade stjärnor. Men efter fyra års bokstavligen hals eller ännu hellre ryggbrytande arbete, var Michelangelos härliga magnum opus på nio paneler färdigmålat.

Taket skildrar berättelser ur Gamla Testamentet. Michelangelo ger liv åt taket med sibyllor, profeter, Noak, obskyra nakna män, och – inte minst – Jehova, som med ett finger berör Adam.

Konstverken rengjordes och återställdes i ursprunglig prakt på 1990-talet. Efter det lyser taket i magnifika färger målade av en av de fem största konstnärerna i världen. Eller som Goethe beskrev det:

”Utan att ha sett Sixtinska kapellet kan ingen bilda någon nämnvärd uppfattning om vad en människa kan uppnå.”

Den store konstnären (med medhjälpare) tillbringade fyra år på en specialbyggd klätterställning. Färgen gjorde honom nästan blind. Till arbetet var han tvungen att utforma och övervaka ett dussin nya tekniska grepp. Som exempel utarbetades en helt ny gips – intonaco, som fortfarande är i bruk i dag – för att stå emot mögel och hålla färgen ordentligt.

Även om huvuddelarna färdigställdes år 1512, återvände Michelangelo till arbetet mer än 20 år senare för att måla den Yttersta Domen, med början år 1535. Han avslutade det arbetet år 1541. Det bör man inte missa. Det kan man inte heller, eftersom det täcker hela väggen bakom altaret i Sixtinska kapellet.

Bland andra fascinerande skildringar finns den av St Bartolomeus, som är konstnärens självporträtt och visar helgonfigurens hudflängning. Michelangelo kritiserades kraftigt på sin tid, och av starka krafter, för sina upprepade skildringar av nakna män. Även om han vann tillfällig seger, målades könsdelarna senare över.

Även de som vanligtvis inte är intresserade av konst upplever Sixtinska kapellet med vördnad. Ingen resa till Rom är komplett utan att se detta mästerverk.