Det är knappast någon överraskning att mycket av den romerska karaktären i Toscana är bevarad. Ett speciellt exempel på det finns i Fiesole. Fiesole är en vilsam kontrast mot brusande Florens och erbjuder utsikt över staden och floden Arno och flera andra punkter uppifrån sin höjd.

Staden i sig är äldre än romartiden. Fiesole går tillbaka till landets etruskiska epok på 800-talet f.Kr. Här uppifrån kan man begrunda det moderna Florens på avstånd. Men detta avstånd är inte större än att man lätt kan föreställa sig livet som det var för många århundraden sedan.

Fiesole erövrades av romarna år 283 f Kr. Staden blev snart hem för en känd skola. Staden åsåg samtidigt krigen mellan Rom och vandalerna i början av 400-talet e Kr. Medborgarna utkämpade många krig mot Florens tills nederlaget 1125 e Kr.

Runt staden finns flera påminnelser utspridda om alla dessa händelser, och om annan historia.

Katedralen är en enkel byggnad men väl värd en titt för dess oranga tegel och medeltida torn. Franciskanerklostret har även det enkel arkitektur, men av historisk betydelse. På dess gård (Himlagården) finns en intressant liten kolonn med ett kors mellan två korta smala kolonner som toppas av ett överstycke.

Närbelägna Medici Villa är mycket större och byggdes av de kända härskarna i mitten av 1400-talet. Man kan samtidigt besöka de närbelägna Lombardiska gravarna, en påminnelse om den period då platsen tjänstgjorde som begravningsplats. Dessutom finns det enastående grekiska vaser, amforor och många andra, på den tiden välkända vardagsföremål.

Men utan tvekan är en av de stora attraktioner för besökare den romerska teatern, som fortfarande används.

Den byggdes i första århundradet f.Kr. Amfiteatern har plats för 3 000 personer. Den högra halvan är originalet, den vänstra delen byggdes på 1800-talet. Sitt ner en stund bland kolonndelar, trasiga friser och andra rester från perioden – det är lätt att föreställa sig ett framförande från svunnen tid.

En dunge olivträd pryder centrum och det finns bad med djupa valv i närheten. Sitter man på stenläktaren kan man höra Vivaldis 1700-talstoner och bli påmind om musik från mycket längre tillbaka.

Eller kanske du har turen att se en av de pjäser som produceras där idag. Men ingenting kan jämföras med upplevelsen av en ursprunglig romersk komedi av Terens eller Plautus på en scen där deras dramatik en gång sattes upp.

Ägna en timme åt Fiesole. Eller gå uppför den branta kurviga vägen, och ägna en hel dag och kväll åt besöket. Det är en glädje.