Il Colosseo som romarna säjer, började som Flavians amfiteater, en enorm elliptisk läktare med sittplatser för 50 000 åskådare.

Under 1: a århundradet och hundra år därefter var Colosseum värd för hemsk människokamp. Vittnesbörd om det finns idag bland ruinerna, främst de underjordiska valv och tunnlar som fungerade som lager och ingångar för stridande.

Även om byggnaden har drabbats av upprepade bränder och jordbävningar under århundradena, återspeglas fortfarande dess forna glans.

Blickar man ut över den enorma arenan från högsta höjden på 48 meter är det inte svårt att föreställa sig dramat därnere. De röda tegelvalven är ruiner, och slavar och lejon är borta. Men platsens spöken från strider i det förflutna lever.

Sittplatserna är ordnade i rader och nästan alla har fullgod utsikt över arenan. Sitter man ner kan man nästan höra bruset från folkmassan när kejsarens följe anlände genom en av de fyra ingångar som endast användes av dem. De övriga 76 var för romerska medborgare.

Colosseum öppnades år 80 e Kr efter åtta års arbete med 15 000 slavar och flera ingenjörer. Colosseum fick sitt nuvarande namn från en 40 meter hög staty i närheten – Kolossen. Den tros först ha ägt Neros anletsdrag, men dessa byttes ut av andra romerske kejsare genom åren. Bronssockeln kan fortfarande ses mellan Colosseum och tempel Roma och Venus inte långt borta.

Under 100 dagar efter öppnandet firade arenan på både ädla och (med moderna ögon) barbariska sätt. Mer eller mindre förslavade gladiatorer kämpade på liv och död, och det fanns romerska versioner av lejontämjare, betydligt hårdare än modern cirkus, och många andra våldsamma riter ingick biljettpriset.

Sittarrangemanget gick efter rang. Kejsaren hade bås nära marknivån och kvinnor som inte var en del av kungliga hovet förpassades till de övre nivåerna. Men även därifrån var det inte alltför svårt att se kampen. Inte heller de noshörningar, flodhästar och elefanter som användes i ”kampen” tillsammans med mer välbekanta lejon och tigrar.

Masterna och velarium – en takduk som täckte stora delar för att ge skugga – har försvunnit för länge sedan. Men de enorma pelarna och murarna finns kvar, från dorisk stil på den första nivån till att jonisk på den andra, avslutat med korintisk (dvs. romersk) stil på den tredje.

Besökare förundras över arkitekturresterna av idag, som utgör grunden för andra arenor runt om i världen. Colosseum var en av de första fristående (dvs. utan stöd av naturen), tillika den största och mest kända. De flesta tidigare har grävts ut i sluttningar, och många sådana finns i och omkring Rom.

Ingen resa till Rom är komplett utan Colosseum.